Vad är det som gör att vissa människor lyckas med sina mål bättre än andra? Jag tror att det är motivation och självinsikt som gör det.
Jag funderar ofta över min motivation att göra och inte göra saker. Det skulle vara så enkelt att bara lägga ner allt och låta livet flyta på som det går. Med jobb, företag, privata liv, familj, ekonomi, hälsa och träning.
Nånstans har jag kommit till insikt att det är jag som bygger min framtid och det gäller på alla plan. Det är bara jag som kan ta ansvar för mitt liv och ekonomi och göra det till ett liv jag vill leva. Jag är ganska övertygad att utan detta förstånd kommer jag inte lyckas. Tråkigt nog men ibland behöver jag påminna mig om det. Det är väldigt enkelt att låta saker rulla på och befinna sig i det enkla och trygga utan att behöva anstränga sig.
När det gäller ekonomi då har jag om min man kommit ganska tydligt överens om att om 12 år (när vårt barn förhoppningsvis flyttar hemifrån) kommer vi flytta till varmare breddgrader. Vi pratar om att pensionera sig tidigt. I mitt fall blir det när jag är kring 44 år gammal (ung). Jag gillar egentligen inte idéen att pensionera mig. Jag vet att jag kommer aldrig sluta jobba och göra saker och fortsätta hitta på sätt att tjäna pengar på. Jag vill bara dit där det är varmt och skönt och slippa den kalla, fuktiga med extremt mörka årstider. Jag vill kunna göra precis det jag vill, när jag vill. Känner jag för att jobba då gör jag det men inte för att tjäna pengar (ja lite gran kanske) men för att det är kul. För att flytta behöver vi kapital. Vi behöver både fastighet utomlands och pengar att leva på eller passiva inkomster från utdelningar eller hyresintäkter.
Det är bara 12 år kvar tills vi ska flytta och det känns väldigt läskigt och nära. Vi träffades för 10 år sen och nu om 12 år ska vi redan pensionera oss. Jag råkade gifta mig med en man som är 16 år äldre än mig så det känns på nått sätt rättvist att han ska inte behöva vara ensam pensionär vid 60 års ålder.
Så vad är det som motiverar mig att hålla på och bygga en framtid som ung pensionär? Det är nog friheten, tryggheten och processen. Som jag skrev en gång tidigare, det är nånting speciellt med att se hur pengar växer. Det är nästan det största och roligaste av allt, peppen när kronor trillar in. Det hänger också ihop med min envishet och bekräftelsebehov att jag har lyckats. Jag vet såklart att det kommer inte fortsätta rulla på så bra som det går nu för evigt, det kommer att komma kriser och nedgångar på börsen med många emotionella sälj och köp men det kan jag skriva om nån annan gång.
En annan ska som motiverar mig starkt att vara ekonomiskt oberoende är min hälsa. Det är jättetråkigt men jag har en obotlig autoimmun sjukdom som kan bli värre när som helst. I mitt fall innebär det sjukskrivning, operationer och sjukhus. Med min ekonomi idag har jag tyvärr inte råd för det. Jag kan inte lämna företag hur som helst. Min närvaro krävs hela tiden. Därför vill jag förbereda både mig och företagen för det värsta.
Att jag tänker på min hälsa är självklarhet. Det är ingen ide att pensionera sig och må dåligt i sin kropp resten av livet. Jag förväntar mig att kunna leva till minst 100 år och det vill jag göra med en frisk kropp. Det gör jag genom måttlig konsumtion av mat, socker, alkohol och träning. Jag tror att en kombo med lite av allt funkar bra för mig. Jag kommer aldrig följa dieter eller extremträna. Jag är inte gjort för att begränsa mig på mat. Jag älskar att äta och dricka gott. Jag vill istället göra träning till en livstil där jag varierar olika typer. Viktigast är att hålla igång och boosta immunsystem men samtidigt även minska på stressnivån.
Jag hade alltid trott att löpning är för alla andra men inte för mig. Hade alltid blodsmak i munnen när det var gympa på skolan med prestationsångest och skam att jag var sämre än andra.
I våras tog jag steget. Ville förändra nått, lära mig nya saker och implementera nya vanor. Jag ville visa mig själv att jag kan, bara om jag vill, så jag letade fram löparskor och laddade ner appen, från soffan till 5 km (c25k). Där stod jag och skulle springa 8 x 1 minut med 5 minuters promenader i mellan. Jag trodde jag skulle dö, med minst 20 kg övervikt och ont i knäna. Men jag överlevde, dag för dag, vecka för vecka. 3 månader senare kunde jag springa 30 minuter i streck. Jag kände mig som en vinnare. Ungefär som när kronor trillar in från utdelningar, hehehe.
Hösten är inte min favoritårstid så det har varit väldigt lite träning och utomhusaktiviteter för min del. Det är också den årstid där jag jobbar mest så jag har haft uppehåll på min löpträning i 6 månader.
Nu när solen har kommit fram och jag har fått vårkänsla är det dags att komma igång. Igår var jag och köpte ett par Icebugs med dubbar för vinterlöpning och i morse var jag redo att ge mig på årets första löprunda. Bestämde mig för mjukstart 3 x 5 min men kände att jag orkar 5 min till så det blev 4 x 5 min vilket jag tycker är helt fantastisk efter 6 månaders uppehåll. Nu hoppas jag att kroppen hänger med och jag kan hålla i och göra löpning till en vana. Precis som med investeringar - långsiktigt och långsamt utan stress.
Som avslutning vill jag bjuda en bild på min drömhus i Spanien.
